Lördagen med stort L
Premiären närmar sig med stormsteg och tröjjorna var fortfarnade inte klara trots att halva truppen sprang runt en hel dag.
Därför så beslöts det att vi återigen skulle samlas för att få iordning på matchkläderna. Tiden bestämdes till igår och denna gången var närvaron obligatorisk.
Det hela börajde med att jag gick ner för den smått branta backen i Runby. Jag kom in på perrongen lagom till att tåget rullade in. Tyvärr va hela den bakersta vagnen proppfull så jag fick stå upp och trängas med både hundar och barnvagnar. en jag hade ju trots allt min mp3. Tåget tuffade iväg och bara minuter senare rullade det in på Rotebros dystra station. Till min stora fasa så såg jag inget känt ansikte och jag kände hur ilskan steg i mig. Va i helvette höll linus hus nu då. Tåget rullade vidare förbi Norrviken och Häggvik. Fortfarande stog jag där själv. Jag trodde nästan för en stund att jag skulle bli själv hela dan. Men sen i Sollentuna fick jag äntligen sällskap. Och vem är det som stiger på om inte Usman Qureshi. Helt otroligt. Jag träffade Usman på en lördag. Lyckan visste inga gränser. I Helenelund kom även Kapten Tobbe på och vi småsnackade om allt möjligt och vips stog vi där på Centralen. Mackan som åkt med det andra tåget mötte upp oss och vi påbörjade en liten vandring bort mot Panduro. På vägen var Usman tvungen att lukta på parfymer. Fast vem klandrar honom. Ska man träffa sin älskade(Linus) så måste man ju lukta gott. Efter 35 parfymer och lika många teststickor så forsatte vi längs Drottninggatan medan regndropparna kom allt tätare. Vi svängde in på Kungsgatan och några hundra meter framåt låg affären vi åkt ända hit för att få se. Vi knatade in, Hittade färgen, fick tag på en gratiskatalog, betalade och lämnade med ett leende på läpparna.
Nästa stopp på resan skulle bli Kista Galleria och för att ta oss dit måste vi först och främst ta oss till Centralen. Efter som regnet vägrade avta så fick det bli tuben. Usman förundrades av Djurgårdens reklamkampanjer och i fick nästan slita honom från dom så att vi kunde gå på tåget. En väldigt kort resa blev det. Sen ner i den mörka underjorden för att ta den blåa linjen ut mot kista. Den resan blev rätt lugn och smärtfri och väl framme i Kista styrdes stegen mot Stadium där våra kära bortatröjjor skulle lämnas tillbaka. Men vägen blev inte direkt rak för Usman skulle in i varenda klädaffär och kolla på Ben Sherman-prylar. Till slut nådde vi Stadium där en smått förvånad expedit tittade åp när Tobbe lägger upp 9 tröjjor som skulle lämnas in. Men allt gick bra och nu hade vi fixat allt vi skulle fixa. Vi drog ut till bussarna och tog 179:an mot Sollentuna. Halvvägs gick vi av och gick sen i det hällande regnet ut till tobbe och upp på hans vind. Vi hade knappt satt oss ner föränn Mini anlände.
Vi började nu känna oss lite hungriga. Tobbe gick ner för att koka lite pasta. Anders anlände och sen så åt vi en god lunch bestående av fullkornspasta och köottbullar. Den lunchen satt där den skulle men nu kunde vi inte slösa mer tid på fritidssysslor. Upp på vinden och börja jobba va det som gällde. Dom saknade gårdarna kom också och arbetet startade. Skrivaren jobbade på högvarv. Skalpeller flög runt i rummet och det va ett ständigt letande efter en viss lunjal. Dom som inte fick plats att jobba fick spela FIFA eller kanske lite mini-bijard. Hur som helst så gick arbetet framåt och vi fick se tröja efter tröja tryckas noggrant och resultaten var fantastiskt. Bara linus hade lite otur då hans nummer(14) mer såg ut som 1 4 samtidigt som hans etta var bak och fram. Men han e ju liten så det gjorde inte så mycket.
Klockan tickade på och nu var det dags att få nåt att käka igen. Sebbe kom även han och nu var hela laget samlat. Både spelare och bänknötare(läs: Usman)förberedde det sista medan Linus beställde pizza(det var bäst att han fick gör det som själv skulle ha nån riktig specialbeställning som vi andra knappt fattade nånting av). Men det gick bra ändå och efter ett tag så satt vi där runt bordet. Black Snappers första men definitivt inte sista festmåltid och smaskade på pizzor och klunkade Cola(även om Usman som vanligt tog det mesta av den kolsvarta drycken). Efter en väldigt trevlig måltid med mycket skratt till minnena av Martins hockeytackling och lite annat smått och gott så var det dags att ta plats i soffan för att avnjuta Sverige-Spanien. Usman kunde inte riktigt bestämma sig om han skulle heja på Sverige eller Sergio Ramos och linus kunde inte sitta still. Matchen började och den rivstartade. redan efter några ynka minuter var ställningen 1-0 efter att Elmander tryckt dit bollen bakom ett svajjig Casillas. Sverige spelade sen riktigt bra och bäst av alla var Petter Hansson. Ja detta var en dag med många överaskningar. I halvtid passade Flemmy på att krossa mig i Bordshockey med 9-0 och jag måste säga att där med hockey på en vind aldrig varit min grejj. Andra halvleken blev rätt svettig med Rami Shaaban var riktig grym i målet och avvärjde skott efter skott. När han sedan missade en boll stog Tobbe Linderoth rätt placerade och nickade undan. Bollen nådde Edman på vänsterkanten som spelade upp på Källström. Han spelade vidare mot Chippen och Sverige var nu två mot en. Chippen spelar in bollen i straffområdet till Allbäck som skottfintar upp Casillas och Puyol på läktaren och rullar sen in 2-0 i öppet mål. Fantatstiskt Sverige. Linus kunde inte sluta jubla och det var allmän glad stämning på Trädgårdsvägen i Sollentuna.
Efter matchen slut så reducerades manskapet till 7 efter att Usman skulle in på nåt Casino och göra bort sig medan Linus hade hemlängtan. Nu brydde vi oss inte om det där så mycket utan gick upp på vinden igen där det blev turneringar i både bordshockey och i FIFA. Jag nåde inte någon framgång alls i nåt av spelen förutom när jag gjorde dagens snyggaste mål på hockeyn. Ett tungt backskott från Eguren(?!?!?) letar sig in bakom en chanslös finsk keeper. Klockan tickade bort mot midnatt och jag började snickra på mallen till klubbmärket. Det gick väl ganska bra men var tvungen att sluta för att kunna ta mig hem. Sista bussen skulle ju gå och jag hade ingen lust att gå hem till Väsby. Vi sa Hejdå till Tobbe och gick ut till bussen. Bussen kom och vi rullade iväg. Mini hoppade av nån station senare och efter ett tag även Flemmy oh Sebbe. Nu var det bara jag och Martin kvar. Men vi klagade inte för det utan utforskade Helenelunds station närmare. Martin ville tydligen undersöka spåren också men annars så hände inte så mycket. Vi såg sedan det välbekanta ljusskenet från pendeltåget som närmade sig. Det blev sedan en väldigt lugn hemresa och när Marin steg av i Norrviken så blev jag själv igen. Precis som på morgonen. Jag satt och tänkte på allt det roliga som hänt under dagen och med ett leende på läpparna stoppade jag in hörlurarna i örat för att njuta lita av den vackra musiken medan tåget tyst susade över åkrarna.
Premiären är snart här och då ska vi visa varenda korpgäng som kommer i våran väg att BLACK IS HERE, BEWARE
Jesper Tebrand
#12
Därför så beslöts det att vi återigen skulle samlas för att få iordning på matchkläderna. Tiden bestämdes till igår och denna gången var närvaron obligatorisk.
Det hela börajde med att jag gick ner för den smått branta backen i Runby. Jag kom in på perrongen lagom till att tåget rullade in. Tyvärr va hela den bakersta vagnen proppfull så jag fick stå upp och trängas med både hundar och barnvagnar. en jag hade ju trots allt min mp3. Tåget tuffade iväg och bara minuter senare rullade det in på Rotebros dystra station. Till min stora fasa så såg jag inget känt ansikte och jag kände hur ilskan steg i mig. Va i helvette höll linus hus nu då. Tåget rullade vidare förbi Norrviken och Häggvik. Fortfarande stog jag där själv. Jag trodde nästan för en stund att jag skulle bli själv hela dan. Men sen i Sollentuna fick jag äntligen sällskap. Och vem är det som stiger på om inte Usman Qureshi. Helt otroligt. Jag träffade Usman på en lördag. Lyckan visste inga gränser. I Helenelund kom även Kapten Tobbe på och vi småsnackade om allt möjligt och vips stog vi där på Centralen. Mackan som åkt med det andra tåget mötte upp oss och vi påbörjade en liten vandring bort mot Panduro. På vägen var Usman tvungen att lukta på parfymer. Fast vem klandrar honom. Ska man träffa sin älskade(Linus) så måste man ju lukta gott. Efter 35 parfymer och lika många teststickor så forsatte vi längs Drottninggatan medan regndropparna kom allt tätare. Vi svängde in på Kungsgatan och några hundra meter framåt låg affären vi åkt ända hit för att få se. Vi knatade in, Hittade färgen, fick tag på en gratiskatalog, betalade och lämnade med ett leende på läpparna.
Nästa stopp på resan skulle bli Kista Galleria och för att ta oss dit måste vi först och främst ta oss till Centralen. Efter som regnet vägrade avta så fick det bli tuben. Usman förundrades av Djurgårdens reklamkampanjer och i fick nästan slita honom från dom så att vi kunde gå på tåget. En väldigt kort resa blev det. Sen ner i den mörka underjorden för att ta den blåa linjen ut mot kista. Den resan blev rätt lugn och smärtfri och väl framme i Kista styrdes stegen mot Stadium där våra kära bortatröjjor skulle lämnas tillbaka. Men vägen blev inte direkt rak för Usman skulle in i varenda klädaffär och kolla på Ben Sherman-prylar. Till slut nådde vi Stadium där en smått förvånad expedit tittade åp när Tobbe lägger upp 9 tröjjor som skulle lämnas in. Men allt gick bra och nu hade vi fixat allt vi skulle fixa. Vi drog ut till bussarna och tog 179:an mot Sollentuna. Halvvägs gick vi av och gick sen i det hällande regnet ut till tobbe och upp på hans vind. Vi hade knappt satt oss ner föränn Mini anlände.
Vi började nu känna oss lite hungriga. Tobbe gick ner för att koka lite pasta. Anders anlände och sen så åt vi en god lunch bestående av fullkornspasta och köottbullar. Den lunchen satt där den skulle men nu kunde vi inte slösa mer tid på fritidssysslor. Upp på vinden och börja jobba va det som gällde. Dom saknade gårdarna kom också och arbetet startade. Skrivaren jobbade på högvarv. Skalpeller flög runt i rummet och det va ett ständigt letande efter en viss lunjal. Dom som inte fick plats att jobba fick spela FIFA eller kanske lite mini-bijard. Hur som helst så gick arbetet framåt och vi fick se tröja efter tröja tryckas noggrant och resultaten var fantastiskt. Bara linus hade lite otur då hans nummer(14) mer såg ut som 1 4 samtidigt som hans etta var bak och fram. Men han e ju liten så det gjorde inte så mycket.
Klockan tickade på och nu var det dags att få nåt att käka igen. Sebbe kom även han och nu var hela laget samlat. Både spelare och bänknötare(läs: Usman)förberedde det sista medan Linus beställde pizza(det var bäst att han fick gör det som själv skulle ha nån riktig specialbeställning som vi andra knappt fattade nånting av). Men det gick bra ändå och efter ett tag så satt vi där runt bordet. Black Snappers första men definitivt inte sista festmåltid och smaskade på pizzor och klunkade Cola(även om Usman som vanligt tog det mesta av den kolsvarta drycken). Efter en väldigt trevlig måltid med mycket skratt till minnena av Martins hockeytackling och lite annat smått och gott så var det dags att ta plats i soffan för att avnjuta Sverige-Spanien. Usman kunde inte riktigt bestämma sig om han skulle heja på Sverige eller Sergio Ramos och linus kunde inte sitta still. Matchen började och den rivstartade. redan efter några ynka minuter var ställningen 1-0 efter att Elmander tryckt dit bollen bakom ett svajjig Casillas. Sverige spelade sen riktigt bra och bäst av alla var Petter Hansson. Ja detta var en dag med många överaskningar. I halvtid passade Flemmy på att krossa mig i Bordshockey med 9-0 och jag måste säga att där med hockey på en vind aldrig varit min grejj. Andra halvleken blev rätt svettig med Rami Shaaban var riktig grym i målet och avvärjde skott efter skott. När han sedan missade en boll stog Tobbe Linderoth rätt placerade och nickade undan. Bollen nådde Edman på vänsterkanten som spelade upp på Källström. Han spelade vidare mot Chippen och Sverige var nu två mot en. Chippen spelar in bollen i straffområdet till Allbäck som skottfintar upp Casillas och Puyol på läktaren och rullar sen in 2-0 i öppet mål. Fantatstiskt Sverige. Linus kunde inte sluta jubla och det var allmän glad stämning på Trädgårdsvägen i Sollentuna.
Efter matchen slut så reducerades manskapet till 7 efter att Usman skulle in på nåt Casino och göra bort sig medan Linus hade hemlängtan. Nu brydde vi oss inte om det där så mycket utan gick upp på vinden igen där det blev turneringar i både bordshockey och i FIFA. Jag nåde inte någon framgång alls i nåt av spelen förutom när jag gjorde dagens snyggaste mål på hockeyn. Ett tungt backskott från Eguren(?!?!?) letar sig in bakom en chanslös finsk keeper. Klockan tickade bort mot midnatt och jag började snickra på mallen till klubbmärket. Det gick väl ganska bra men var tvungen att sluta för att kunna ta mig hem. Sista bussen skulle ju gå och jag hade ingen lust att gå hem till Väsby. Vi sa Hejdå till Tobbe och gick ut till bussen. Bussen kom och vi rullade iväg. Mini hoppade av nån station senare och efter ett tag även Flemmy oh Sebbe. Nu var det bara jag och Martin kvar. Men vi klagade inte för det utan utforskade Helenelunds station närmare. Martin ville tydligen undersöka spåren också men annars så hände inte så mycket. Vi såg sedan det välbekanta ljusskenet från pendeltåget som närmade sig. Det blev sedan en väldigt lugn hemresa och när Marin steg av i Norrviken så blev jag själv igen. Precis som på morgonen. Jag satt och tänkte på allt det roliga som hänt under dagen och med ett leende på läpparna stoppade jag in hörlurarna i örat för att njuta lita av den vackra musiken medan tåget tyst susade över åkrarna.
Premiären är snart här och då ska vi visa varenda korpgäng som kommer i våran väg att BLACK IS HERE, BEWARE
Jesper Tebrand
#12
posted by Snapper at 17:26
10 Comments:
Sjukt rolig lördag, sjukt bra skrivet. Vad ska vi hitta på för bortförklaring i framtiden när vi gjort klart tröjorna för att träffas hela gänget hos Tobbe på lördagarna? =P
Underbart! Svårt att undvika att le när man läser alla dessa historier nu för tiden. Mycket bra skrivet Jesper, Mycket bra jobbat igår gubbar! Praktisk sett är vi snart redo för spel :)
först vill jag säga att det var mycket bra skrivet Jesper.
Sen vill jag be om ursäkt för att inte kunde komma till fysträningen idag.
Jag komm hem vid 4:a tiden igår och vaknade typ kvart över två idag.
Sorry grabbar.
Usman Qureshi
Och jag vill även säga att jag vann hela 30 kr.
Så för mig blev det än ganska lyckad kväll på Casinot även om de är redan borta då jag nu sitter med en cola i handen och en chipspåse i andra.
Usman Qureshi
Thats Mee!
Grattis till storkovan Usman, fast synd på fysträningen förstås :/
Sen skulle jag vilja veta vad Pizzerian hette/låg, en av de bästa Capricciosas på länge :D
Sen, när spelas första korpmatchen? kom och tänka på att jag inte kan den 21, är det nåt då?
Fin liten saga där:)
Info om korpen skulle komma efter sista anmälningsdag = 10 oktober så då lär de komma lite mer info. Sen funtar ja på å radera inlägget me klockan... Vem la in den?:P Lite ordning fåre väl va på den här bloggen iaf...
Det var Tobbe, riktat till bl.a. Usman och Jerre som försov sig. Såg väl inget fel i det inlägget, kanske lite väl oseriöst, men ändå, STÄLL VÄCKARKLOCKAN NÄSTA SÖNDAG! Skare va så svårt.. =P
En klubb i kris, fan ska första krismötet behöva komma innan ens serien dragit igång? TRÖTT MAN BLIR!
AVGÅ ALLA
Det är budskapet som är huvudsaken, inte hur man framför det ;) men men hade tänkt ta bort de själv förr eller senare huvudsaken är att ja slipper se folk sova bort alla träningar. Jag menar, vem fan orkar träna när ingen annan ändå är där, snart börjar de bli jobbigt och främst jävligt tråkigt att gå ner och träna när halva laget ligger hemma å sover eller sitter hemma med en cola och skiter faan i oss andra. Visst, jag beskyller inte någon eftersom man inte behövde komma idag, men då skan man inte heller säga att man ska komma innan. Har man sagt att man tänker komma så kommer man eller så hör man av sig så vi slipper slösa bort 45 minuter på att vänta på eftersläntare!
Sportchefen ber om ursäkt för sin tröghet och skyller på att helgens pysslande tydligen krävde lite för mycket av hans tankeverksamhet. Söndagsträningarna lär fortsätta men mitt förslag är att senarelägga den. Det var ändå helt tomt på området från det att vi kom te vi drog.
En förflytning av tiden ala Gunilla Ljungbo någon timme eller så kanske skulle locka några fler. Men att välja chips och cola istället för träning och att dessutom ha det som anledning till att man inte dyker upp måste jag ändå säga är svagt...
Legg inn en kommentar
<< Home