Tung torsk mot täknik

Så var det återigen söndagskväll och jag ligger här och analyserar kvällens match. Idag tycker jag vi spelar riktigt grymt första 14:50 minutrarna, kanske också vår bästa halvlek iår. Vi vet att det är ett riktigt bra lag vi möter, men ändå lyckas vi hålla upp pressen väl och vaska fram en hel del målchanser. Seb hade ett friläge, mini hade en i stolpen, seb också tydligen. Vi reser oss också och vänder underläge till 3-1, om än några billiga mål kanske men vi visar åtminstone att vi fortfarande vill ge dom en match. Men sen kommer den psykologiska proppen tio sekunder innan halvtid. Vi tappar bollen högt på offensiv planhalva, och åker på ett en mot tre läge, som till en början rinner ut i sanden. Men eftersom våra offensiva spelare går(!?!?) hem så kan täknik ändå behålla anfallet och trycka in bollen i mål. Ett ruskigt orutinerat baklängesmål, för det borde vara självklart att om man nu inte orkar, så kliver man inte upp i planen heller. När vi har en jävligt viktig ledning, tio sekunder innan halvtid, då (och inte annars heller) får absolut inte sånt här hända. Men jag kan bara hoppas att vi har lärt oss en läxa nu. I fotboll anfaller man bara när man orkar om man redan leder. De e åtminstone min syn. Nåväl, sammantaget gjorde vi en riktigt bra första halvlek, den andra är det inte så mycket att säga om. Det blev övertydligt att vi inte klarar av en match på den här nivån med bara sex spelare. Ja minns att vi var medvetna om att vi var få spelare när vi anmälde laget men att vi kom överens om att vi skulle spela trots förkylningar å dylikt istället för att försöka hitta nya spelare. Kanske var det lite väl optimistiskt tänkt. Men är det på det här sättet vi ska förlora våra matcher kan vi lika gärna skita i att ställa upp. För ska vi förlora ska vi göra de för att vi är sämre, inte för att vi har för lite spelare. Den här kommentaren börjar bli lite väl negativ nu vilket ni inte förtjänar att läsa eftersom jag tyckte ni var tillräckligt hårda mot er själva i omklädningsrummet. Att va i samma rum som jesper och Flemman och bara höra tystnad, det var läskigt. Jag har ju faktiskt lite positivt att dela med mig av också, för vi gjorde trots allt en klart godkänd insats. Och idag imponerades jag mest utav mini faktiskt, som jag tycker har växt rejält om man jämför med förra säsongen. Jag har faktiskt ingen koll på om du tränar något på egen hand men om du gör det så märks det, din arbetskapacitet har blivit otroligt mycket större jämfört med förra säsongen vilket jag tycker är jävligt kul! När man rör sig över större ytor blir man ju automatiskt också mer delaktig i spelet, och jag tycker verkligen du syns mer nu för tiden! Keep up the good work! Pratade med en i andra laget efter matchen och han sa "vilken jävla målvakt ni hade asså" och jag kan bara hålla med. Nu har vi blivit så vana med martins insatser att vi knappt tänker på det men martin du räddar oss alltför ofta där nere i försvaret att jag inte vet riktigt hur jag ska visa min tacksamhet. Men tack! Vi hade ju några incidenter som innebar gult kort också som jag måste yttra mig om. Först ut var sebbe, som lät sig påverkas, som köpte deras psykningar och brann till. Jag har sagt det förut och säger det igen. Låt er inte påverkas! Va mentalt starka grabbar, var medvetna om att motståndarnas hackande, kommentarer i ryggen, spottloskor osv är till för att psyka oss, få oss ur obalans. Köp inte det, visa att ni e mentalt starkare. Visst kan man behöva visa sin närvaro också men gör då det i en närkamp, inte på det här sättet. De enda som händer är att dom känner att dom har lyckats få dig ur balans, och då är det dom som går stärkta ur situationen. Sen fick jag själv ett gult kort också, kanske lite motsägelsefullt mot vad jag skrev ovan, men jag kan säga att jag bara fullföljde situationen. Men men, sånt här händer, och dagens tunga förlust kommer definitivt bandoleros att få sota för. Själv kommer jag nog trappa upp träningen den här veckan, för det var en jobbig och tråkig känsla av att inte orka. Jag hoppas fler gör som mig. Fotboll är så mycket roligare när man orkar. I övrigt drömmer jag lite om korpiaden också. Fatta hur galet nice det skulle vara om vi kunde gå långt där, om vi la ner lite tid och energi på hemmaplan för att bli riktigt bra. Det fysiska skulle alla kunna träna för sig själva, och det spelmässiga skulle vi nog kunna hitta om vi gav det lite tid och energi. För jag tror inte vi ligger alltför långt bakom eliten som ställer upp där nere, och skulle vi kunna gå riktigt långt där nere skulle det vara det största jag någonsin varit med om. Ja bara tanken räcker för att motivera mig och börja träna rejält igen. För att frälsa Snappers. För laget. För framgång. Fy fan va oslagbart det skulle vara! Vi har ju redan spelat lika mot några som vunnit turneringen, så om vi alla bara kan höja oss lite lite till. Men nej, nu ska jag sjunka in i drömmarnas värld, och till nästa vecka ska ja ta reda på hur göra styckeindelning.